Arbeta

Det är som så att man ska arbeta. Jag arbetar inte nu. Egentligen är det guldläge. Den där tiden man aldrig har, har jag nu. Jag får göra exakt vad jag vill. Jag kan ligga och stirra i taket en hel dag, jag kan fika fika fika. Jag kan åka jorden runt eller bara till Kärrtorp, om jag vill. Jag kan promenera och läsa en bok. Jag kan lyssna på massa musik hela dagarna och gå på bio mitt på dagen. Det är vad jag kan. Jag har ju dessutom lön fortfarande. Ingen nöd på mig.

Men dåså som ett brev på posten kommer sjukorna. Förkyld, feber, förkyld och hosta. Och feber en gång till. Lite mer feber. Joho då. Sjuket snodde tiden. Man ligger hemma i soffan och kommer på sig själv med att vara helt förslöad, sjuk och kolla på Falcon Crest i repris på typ, 8:an.

Och jaha så var det den där lilla irriterande DUKTIGA personen som hela tiden tittar fram o ropar: Hanna, Sök jobb! Du måste söka jobb nu! Du har ju inget jobb, du är inte med i livet, alla andra kör om dig. Du måste vara produktiv och allt det där som du brukar. Eller åtminstone se några utställningar och hamra lite på boken du fanimej ska skriva. Du gööör ju inget. GÖR något.

Herregud, att det aldrig ska vara lagom.