Linneorna and the brother

Jag umgås väldigt mycket med min familj, inser jag. Mer än andra. De flesta kanske pratar med sina päron och syskon någon gång sådär, i månaden. Inte jag. Jag pratar nästan med mamma eller brorsan varje dag. Och då och då den där egna stjärnan till syrra.

Ibland kan de nästan äta upp mig, såsom det kan vara när relationerna smetas ihop för mycket och de gamla rollerna går in i varandra.. Vi bråkar ibland och snackar skit om varandra, det får man göra inom familjen. Skulle dock någon annan göra det är det extremt känsligt. Och så reser vi nästan en ång om året ihop. Senaste gången var vi borta i fyra dagar, det var rätt lagom. Man ska inte utmana för mycket. Tre vuxna individer som inte är vana vid att umgås dygnet runt...

Brorsan och jag pratar om livsproblemen och så seglar vi ihop. Fortfarande är det nog lite så att jag är lillasyrran i det. Jag som ibland fick komma in i hans pojkrum med spegelvägg och turkosa väggar och stor poster på "Die hard" på väggen. Där fick jag sitta i hans jeanssoffa i min pjamas och fick det förklarat för mig hur något dataspel fungerade (ohhh, ahhh från mig). Eller så fick man läsa någon cool seriebok. En gång när brorsan skulle vara barnvakt åt mig så satte han mig framför ET-filmen och gick till en polare (bra gjort Jeppe!! NOT). Sen hittade han mig alldeles upplöst av tårar, filmen var ju rätt sorglig liksom och jag var inte så gammal. Men han var snäll som fan, min brolla. Och ganska häftig med. Typ bockstyre. Nu har jag växt ikapp honom med det är ofta så ändå att han visar mig coola grejer och så. Men han är världens snällaste.

Mamma är ganska mycket av min kompis. Det enda vi inte pratar om är sex. Och inte så mycket om kärleksproblem. Men det mesta andra. Jag diggar min morsa. Hon är allmänbildad och fördomsfri och en kulturtant. Hon gör vad hon måste och har alltid gjort, dock har hon blivit lite mindre och blötare med åren. Vi hörs nästan varje dag och vi ses ganska ofta. Idag har vi namnsdag, Linnea. Det firar vi såklart inte. Men vi sågs och fikade ändå. Det var en bra stund. Vi gick på Sturekatten och drack kaffe och åt kaka. Satt på parad i en soffa bland de andra pensionärerna. Småpratade och så. Det är bra stunder.

Det är dem man har på riktigt de där familjemänniskorna.