Fibes-Erik?

Ibland ser jag han, Christian tror jag han heter, han som sjunger i Fibes Oh fibes. En period tyckte jag att de var hemskt häftiga. De är väl hyfsade, tycker jag nu. Helt ok-bra. Han, Christian bor nog ganska nära mig, han brukar hoppa på tunnelbanan vid Gullmarsplan. Jag stör mig något på honom, fast han faktiskt är jävligt snygg. Det är kanske just det - han vet det.

I alla fall. Häromdagen såg jag honom och vips kom jag att tänka på en Erik. Det är en alldeles egen historia det. Det kan vara sex-sju år sen kanske. Jag hade kommit ur den där bortkastade alldeles för långa historien med en person jag inte borde varit med. Det var som att hitta livet igen. Jag bodde på Gärdet och levde lite av livets goda dagar. Det var mycket Riche där den sommaren och Berns, sena varma nätter och många härliga cykelturer (lite alkoholpåverkade) hem. Av någon anledning blev jag lite lagom besatt av Per Hagman. Han flörtade lite med mig en gång på Riche och pussade mig på kinden (som han nog gjort med alla Stockholms flickor). Jag började läsa hans gästbok lite halvmaniskt och helpubertalt. En gång var det en diskussion om kärlek och jag skrev ett litet inlägg om just det, kärlek. Om vad jag tyckte det borde vara. Minns inte riktigt hur det var men det var något om att man ska vara varandras vapendragare och INTE ligga i skyttegravarna och kriga med varandra, som så många håller på med. Straxt efter får jag ett mail från en Erik.

Erik bor i Göteborg och pluggar nog lite och jobbar på bar. Han uttrycker sig smart och roligt och är lite dekadent mellan raderna. Jag tycker det är kanon. Vi börjar med en korrespondens. Många långa mail om livet och uppväxten och samtiden och allt det där. I ett ärlighetsrus, såsom det kan vara när man aldrig setts. Jag sommarjobbar i någon tråkig reception och formulerar mail i huvudet under dagarna och när jag promenerar hem genom varm asfaltsstad. Sen hur det är så börjar vi sms:a varandra. Och ja, även prata i telefon. Vi kan vara ute i var sin stad och messa varandra och sen åka hem och snacka. Om hur man inte lyckats snärja den man ville. Om vad man ska göra imorgon. Om hur jag inte blev gladare av att köpa ett nytt soffbord exempelvis. Sådant. Somna med luren under örat.

Han är superfin. Någon dag får jag för mig att va fan jag åker dit och hälsar på´n. Föreslår detta. Hehe. Erik tycker inte att det är en så bra idé. Han hör inte av sig på en vecka. Hehe. Jag fattar vinken. Och trots allt är det ingen flört. Det tror jag vi båda vet. Vi har bara hittat varandra på ett bisarrt sätt. Sen på något vis jag inte kommer ihåg så slutar vi höras. Något halvår senare är jag i Umeå och får ett mess: Erik är i Stockholm. Jag som nästan jämt är i stan.. Vi ses aldrig. Sen böt man mail och tappade bort telefonnummer och nu är han borta.

Varför Fibes då? Jo han kände dem, de killarna. De hängde. Så ibland tänker jag att jag kanske borde dra tag i Fibes-Christians rockärm och fråga - Erik? Känner du en Erik? En lång, blond en som pluggade filosofi (?), försökte sig på Malmö en tid men som flydde tillbaka till Götet? Känner du honom? Kanske hette han Norrman i efternamn? Jag minns faktiskt inte. Och säga: jag känner honom lite? Fast vi har aldrig setts!

Det är nog sånt jag aldrig kommer att göra. Men han var bra, Erik. Jag tyckte mycket om honom.

Någon som känner na?