Det är så himla grått väder

Typisk midsommardag. Grått men varmt och regnet hänger i luften. Möter Jeppe och mamma vid bussen mot djurgården. Eller; Jeppe ser jag redan när jag ska gå på vid St. eriksplan. Han ser liksom lite ensam ut i kroppen ibland. Men han blev glad när jag klev på. Mamma var så fin. Lilla mamma. Hon hade fin kjol och ballerinaskor och blus och jeansjacka. Hon har så bra stil, min lilla mamma. Hon frågade oroligt om jag tyckte att hon såg för ungdomlig ut. Det är hennes skräck - hon vill inte bli en sån där patetisk äldre tant. Ingen risk - hon är ursnygg. Vi åkte bussen till blå porten och åt lunch. Det gör vi alltid, varje midsommar och varje nyårsafton. Om jag och Jeppe är i stan alltså. det är för att mamma ska få göra något roligt om vi ska ut och flänga på kvällen sen, och det är ju hemskt trevlig för oss med. Ibland har mina killar varit med, Jeppe har inte direkt haft någon tjej som varit med. Men i år var det bara vi.

Jag har en lätt-att-bli-rörd-dag. Vi åt lax och allt var så vackert hela tiden och blommor och finklätt och allt det där. Och så pratar vi om livet, livet och om hur jävla svårt allt är och jag vill bara ha barn typ och Jeppe med och ska det vara så jävla svårt. Men det är en lättnad att jag har dem, brorsan och mamman. Höll på att börja böla.

Det kom en egen liten stjärna till Blå Porten. Han hade långt hår och skägg och dunväst och var lite annorlunda. Han gick in och tog ett glas vatten och en liten, liten kaka med massa grädde och sylt och satte sig vid bordet bredvid. Tänkte att man borde bjuda på kaffe men jag är ju svensk och feg och man vet ju aldrig hur han skulle reagera osv.. Höll på att börja böla.

Sen gick vi på promenad ut till Waldermarsudde och såg massa turister och kö till Skansen och picknickar här och var. Vi fingick lite så att säga. Och fortsatte prata om viktigheter och livet. På bussen tillbaka satt en familj framför oss, de hade en flicka med downs syndrom och mamman verkade inte frisk (alltså i huvudet ok men inte i kroppen), hon var helt utmärglad och liksom slöjig i ögonen. Det är så synd om människorna. Höll på att börja böla.

Skickat mess om glad midsommar till M men inget svar. Håller på att börja böla.

Ringde till A och önskade glad midsommar. Han är världens snällaste. Hoppas han hittar någon fin tjej som tar hand om honom och som inte är så krånglig som jag. Höll på att börja böla igen, hopplöst.

Gud, jag skriver ju bara en massa sorgligt. Det är ju hemskt fint alltihopa också. Nu ska jag åka ut till lugnet och landet och klappa lite hästar.

Puss puss och glad midsommar.