Nya tider

Nu är det måndag och nya tag. Helt nya och andra tag efter en utarbetad plan. Seså! Ska nog gå vägen det här. Hannas nya smarta plan för att tillskansa sig ett jobb utan att bli vansinnig under tiden. Kommer gå utmärkt. Säkert. Snart sätter jag igång. Om en halvtimme börjar det!

Helgen var sjukt bra och intensiv. Bror och jag skulle segla Ornö runt. Kappsegla alltså. Ujuj. det började redan klockan kvart över sex på morgonen genom att brorsot hämtade mig i Polon. Mot Dalarö! Väl där packades båten lite halvnoga och vi drog iväg typ kvart över sju från marinan. Spegelblankt vatten och strålande sol! Toppen, tänkte vi - snart kommer sjöbrisen.

Efter någon halvtimme på tuffande motor äntrade vi viken som var samlingsplats och lade oss bredvid en gul familjebåt (kan ej sorten). Det bästa när man ska lägga till och det är trångt är att sikta in sig på någon båt med familj i - de är alltid glada och hjälpsamma och drar i tampar och kommer med glada tillrop. Vad man inte gör är att snajsa in sig bredvid någon Bavaria med killgång i likadana Piké. De tittar åt ett annat håll och man får skämmas om man komma åt båten. Eventuellt hänger de ut någon fender lite snorkigt. Alltså; vi siktade på familjebåten. Allt gick som smort! Puh, första utmaningen klar.

Det är liksom stressigt att hålla på med segling. Ofta händer saker så fort och man måste panikskrika lite dämpat åt varandra. Det är skräckblandad förtjusning. Nu har vi ju blitt lite vana och det går bra och lätt för det mesta men det uppstår ofta eller alltid dråpliga situationer man måste hantera.

Vid halv elva var det dags för start. I vår klass var det bara 10 båtar ungefär men starterna gick med fem minuters mellanrum så det var tjockt med båtar som försökte lägga sig i bra läge på fjärden. Jag blev lite stressad. Jeppe skulle hålla på och fixa med segel och grejer och langade rodret till mig! Ve och fasa.. Men gick rätt bra ändå. Vi gjorde några slag och sen gick startskottet och vi fick faktiskt en hyfsad start! Besättningen var taggad. Sen kan man säga att det gick... ehum utför. Plötsligt var det ingen jävla sjöbris längre och vi låg i stiltje i ett sund. Vår lilla båt med lågt lys-tal blev omseglad av ungefär hela startfältet och stämningen var minst sagt tryckt. Flerskrovsbåtarna låg iof still de med. Vi hade en jättekatamaran bredvid som det bara fladdrade i seglen för. Katastrof! Man kan liksom inte seglingstävla utan vind. Vi bestämde oss för att bryta när vi nådde Ornö huvud och det gått nästan tre timmar. Kändes inte roligt alls att sitta och vara stressad över att det inte blåste. Och varken jag eller bror var så sugna på att "segla" i tio timmar för att ta oss runt. Vi vände hemåt. Misslyckat värre tills vi läste resultatet och bara 63 båtar av 194 tagit sig i mål. För lite vind!!

På kvällen kom Linda över och vi åt thai på balkongen och en och annan GT. Söndagen var hotellfrukost och promenad och morsdagfirande.

Och nu är det måndag och jag får träffa killen jag gillar som uppslukats av pluggböcker hela helgen!! Hurra!